Idag har den rullat runt precis hela dagen, å sammandragningar har jag också haft..

Jag är väl lite orolig och stressad för det här med lägenhet..

Ja jag har drygt 5 månader på mig, men ändå vore skönt å ha en NU så jag slipper att fundera på det.. Då har jag i alla fall fixat ett hem åt oss och kan fokusera på andra saker..

Å jag vill bara kunna berätta på jobbet, så att dom vet oxå.. känns på något sätt elakt att gå å hålla det hemligt, men det är ju för både min & bebis skull jag gör det..

Och HAN vill inte försvinna ur mitt huvud.. samtidigt så känns det också fel, jag borde bara fokusera på bebis.. eller? Men han är såååå himla söt, jag kommer bli galen.. Tänk å bara få ha någon att kramas med.. mysigt.

Känner mig lite irriterad på den där artikeln om papporna.. eller inte den egentligen, klart just han kände sig jävligt lurad för det blev han ju oxå..

Men en artikel som handlade lite om den.. En kvinna som skrivit sina åsikter om detta..

http://www.aftonbladet.se/wendela/article6645054.ab

Å Jag finner inte ord, uppenbarligen har hon aldrig varit gravid.. hon skriver att  "Det är ett övergrepp att tvinga en man att bli pappa" hm, förstår inte riktigt hur männsikan tänker.. ja visst i det här fallet så hade ju pappan blivit lurad, men som sagt det finns alltid en chans att det blir ett barn om man har sex.. även om man skyddar sig med p-piller, p-stav eller vad det nu kan vara.. det är aldrig 100% säkert..

Och jag då nu som sitter här som en idiot då (enligt henne) eftersom att jag sätter ett oönskat barn till världen? Nej, det är du som är en IDIOT! Mitt barn är inte oönskat på något sätt, utan mer än välkommet.. och Ja, jag tror faktiskt att det räcker med min kärlek! Det finns många barn "utan" pappor som mår alldeles utmärkt bra! Dessutom är både jag och barnet redan omgivna av så mycket kärlek, så vi klarar oss galant :)

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6645037.ab

Jag vet inte riktigt hur jag ska känna/tycka.. Jag är väl en av dessa "elaka kvinnor" som tvingar någon att bli pappa..

Men samtidigt är det bara mitt ansvar å se till att man skyddar sig? Jag har absolut inte lurat någon i detta, jag har ätit p-piller i 7 år, det var han som inte ville använda kondom.. och jag trodde detta var en omöjlighet.. med tanke på den sjukdomsbild jag har bakom mig..

Så detta är absolut ingenting jag gått å planerat, det blev bara så.. och jag är överlycklig över det lilla liv som växer inuti i mig..

Sen så vet jag att pappan till mitt barn inte vill ha barnet.. men jag tvingar inte honom till något, jo visst biologiskt sätt kommer han alltid att vara pappan till barnet, men han har valt att inte vara delaktig och jag tvingar honom inte att vara det heller..

Jag förstår honom också, att det inte känns så lätt eller kul, men ska man lägga "skulden" på mig? Ja nu är det så att jag blev gravid och inte han.. å man kan tycka att jag är självisk, absolut.. Men om man vänder på det.. om beslutet hade varit hans å han valde att ta bort det, hade det oxå varit själviskt?

och tro mig hade jag kunnat på något sett se till att situationen hade varit annorlunda så hade jag gjort det.. Det är inget drömläge för mig heller att skaffa barn med någon man inte älskar eller som ens vill ha barnet..

Jag vill ha det här barnet, och jag älskar det mer än något annat.

Det blev ju inget vidare fredagsmys igår.. hade halvobehagliga smärtor som kom och gick hela dan igår, så tillslut ringde jag vårdguiden..

Sammandragningar, blev ju livrädd.. för det ska man väl inte ha nu?! Men det var absolut ingen fara utan det är något man kan ha under hela graviditeten.. Men får man svåra smärtor så skulle jag ringa igen, som tur var blev det inte så, skönt..

Så när jag kom hem gjorde jag en macka å la mig i soffan och tog de lugnt.. Somnade självklart ;P

Men nu är jag vaken och ska nog ta mig en kopp te :) å det snöar som bara den, va kul! eller inte.. är jätte trött på denna snö, och tåg som inte funkar.. Blä.. vill ju ha vår nu!