Idag har det varit extra mycket på jobbet, inte en lugn stund!

Så känner mig rätt utmattad nu..

Kanske ska förklara lite varför jag har valt att vara anonym i min blogg..

Det är nämligen så att de inte vet något på jobbet, då tänker ni säkert att det borde ju märkas, magen växer ju! Jo men jag jobbar på ett lager, så springer omkring i stora arbetskläder hela dagarna, så så länge jag får ha min MEGA stora fleecetröja är de inget problem..

Men det börjar ju bli knappt att den hjälper snart heller.. och vad är då anledningen till att jag inte har berättat något på jobbet? Jag jobbar för ett bemannings företag, som oftast är ganska knepiga, vad det gäller det mesta..

Så dilemmat är att om företaget jag är uthyrt till väljer att tabort mig (vilket de kan göra precis när do vill, utan speciell anledning) så är jag övertygad om att jag inte får behålla jobbet på bemanningsföretaget.. Ja det finns regler och lagar som säger att man inte får sparka någon pga att den är gravid.. Men bemanningsföretag är lite speciellt.. har pratat med facket, och de kan med lagen på sin sida säga upp mig på grund av arbetsbrist..

Därför har jag valt att vänta, eftersom att jag måste (VILL) ha en egen lägenhet till mig och bebis, vilket är svårt nog som det redan är, å att vara arbetslös underlättar ju inte det hela..

Å är MEGA frustrerad just nu, har fortfarande inte fått svar om lägenheten och alla hyresvärdar är på konferens idag och imorgon så det finns ingen att få tag i heller =/ Jobbigt! Vill ju veta om jag har fått den, så jag i så fall kan förbereda mig för en flytt, eller om jag inte har fått den så slipper jag sitta här å hoppas..

Hm, men fick erbjudande på en annan lägenhet, får se när det blir visning på den då..

Mitt lilla hjärta blir bara livligare och livligare, känner den hur mycket som helst.. men nu är den vaken med mamma istället för på nätterna.. så på jobbet rullar den runt som bara den därinne.. :) så mysigt! Känner att det skulle vara mysigt och guld värt att få dela det här med någon, vet inte om det beror på hormonerna eller.. aa men jag nästan längtar tills jag får se honom..

samtidigt som jag får jätte dåligt samvete, jag vet ju att han gillar mig, han har själv sagt det, ja inte att han är kär eller så.. men ändå.. å jag vet inte hur han skulle reagera om jag berättade att var gravid.. varför skulle han vara okej med det om inte ens barnets pappa är det? Önskar att han hade kommit in liiite tidigare i mitt liv.. då hade de varit lättare.. han är så söt!