Japp, nu har det gått ganska precis 3 månader sen jag pratade med pappan sist..

Självklart har jag försökt kontakta honom, dock utan resultat..

Eftersom vi har en gemensam vän, så har jag i alla fall fått höra att han inte mår så bra.. känns ju jobbigt.. och jävligt svårt för mig att förstå..

Hur kan det här göra någon olycklig?

Jag har hört av mig lite då och då, några dar innan ultraljudet.. några dagar efter.. men inget svar.. det är ju jäkligt svårt å lista ut hur man ska betee sig.. Ska man höra av sig? eller ska man inte? ska jag fortsätta försöka? Ska jag ta detta som hans sätt att tala om att han inte vill ha med oss att göra?

Men för fan, då måste han väl kunna tala om det?!

Å han måste väl åtminstone vara lite nyfiken? eller? Han vet ju knappt nånting.. han fick ju bara veta att jag var med barn.. sen inte ett ljud..

Frustrerande och förvirrande är det i alla fall, men nu har inte jag heller hört av mig på 1 månad.. tycker mest synd om honom faktiskt.. som missar det här underbara..