Heidi

20 juni 2010 01:16

Hej hej,

Jag e helt ny läsare på din blogg å halkade in här av en slump. Jag fastnade direkt å nu har jag sträckläst hela bloggen. Emellanåt tror jag att det e jag som har skrivit inläggen. Jag känner igen mig i princip ALLT du skriver. Jag e åxå gravid å singel, jag e mitt uppe i en flytt, omständigheterna runt grav e lika, jag blev åxå gravid trots p-piller, pappan å jag har aldrig vatt tillsammans osv. Det som skiljer oss åt e att jag e några år äldre än dig. Däremot e min bebis pappa yngre än dig, men han har tagit detta lite bättre än din bebis pappa. Jag blir arg när jag läser om hans beteende å jag förstår inte hur nån kan va så ointresserad av ett liv som han ha vatt me å skapat. Även om min bebis pappa fortfarande (efter 4 månader) e i chocktillstånd så har han försökt. Han bestämde snabbt att han vill va delaktig, men han har fått sina panikattacker emellanåt å i sista stund sagt att han inte fixar ett bm-besök till ex. Han e trots allt bara 21 å jag väntade mig att han skulle vända i dörren när jag berättade. Men han tänkte till å även om han e livrädd så har han vatt me på UL å så, just för att inte ångra sig sen. Det e det jag tror att din bebis pappa kommer att göra. Ångra sig sen när han inser att han missade allt det där häftiga me UL å hjärtslagen osv.

Jag känner åxå så väl igen mig i det du skriver om hur folk tänker å tycker om att man valde att behålla barnet, trots att man inte va tillsammans me pappan. Jag har som sagt inte heller vatt tillsammans me bebis pappa utan vår relation verkar va precis som den du hade me din bebis pappa. Sen att han e så pass mycke yngre än mig gjorde inte saken bättre, så det utnyttjade ju folk när dom snackade skit. Det e en själv som e självisk å elak å förstör nån annans liv genom att behålla ett barn som inte e önskat. Förstår inte hur folk kan anta att bara för att det e oplanerat så måste va oönskat. Å varför tar livet slut i å me detta? Kan det inte istället va början på nåt nytt å spännande? En ny del i ens liv?

Jag vill mest säga att jag självklart tycker att du har gjort rätt val! Ja, barnet har rätt till en pappa å du har inte förvägrat din bebis sin pappa. Det e han som inte inser va han går miste om å jag e helt övertygad om att han, om han har nåt innanför pannbenet, vill veta av bebisen sen när han/hon väl e född. Jag tycker du e stark som, trots att du e så pass ung, valde att gå igenom det här på egen hand. Även om man har sina vänner å sin familj runtomkring så e det bara en själv som vet exakt va man går igenom. Å visst har man känt sig ensam ibland. Man vill ha "den andra halvan" att dela allt me. Dom första sparkarna å sånt. Det e inte samma sak att dela det me en kompis. Det blir inte samma känsla på nåt sätt.

Oj, nu blev detta en hel roman, märker jag. =) Men ja, hoppas att allt går din väg å jag hoppas du fortsätter blogga efter att bebis har kommit så man får fortsätta följa er.

Sköt om er!

//Heidi