Japp, har varit lite anti, och deppig ett par dagar..

Men idag känns allt mycket lättare i alla fall :) å nu känns allt bara sådär mysigt och bra igen :)

Bullen växer nu, jag gillar min mage den e fin.. å de e så mysigt att det börjar synas lite nu, det gör det ju hela mer verkligt, inte bara inbillning utan det är faktiskt nån där inne..

Å jag längtar så tills jag börjar att känna av den därinne, helt underbart att jag har någon som bor och växer inuti mig! häftigt! vanligtvis börjar man känna rörelser och sånt rån vecka. 20 ungefär.. så det är väl bara för mig att hålla ut i 1 månad..

Fick ett gravidsmycke i julklapp av min kompis, ett Bola-smycke,  ser ut som ett ägg i silver :)

Gravidsmycket avger ett svagt ljud och från cirka 20:e graviditetsveckan kan barnet i magen höra och känna igen ljudet. Det rogivande ljudet lugnar bebisen under graviditeten och efter födelsen känner barnet igen ljudet av bolan och blir lugn av det.

Å nästa vecka ska jag på 2 lägenhetsvisningar :D skoj, att det äntligen händer något.. har väl lite drygt ett halvår på mig att fixa allt sådant här praktikst så, känns skit bra att det börjar hända grejer :)

Å längtar så till tisdag, då e det ultraljud! :)

Det är den starkaste känslan jag har just nu..

att jag är avundsjuk, känns ju kanske lite fånigt men..

Jag är avundsjuk på alla ER som är 2

att ni har någon att dela det här med..

att ni har någon att planera med..

att ni har någon att Längta tillsammans med..

att ni har någon att oroa sig med..

Jag vill oxå vara 2, jag vill att mitt barn oxå ska få ha en pappa som älskar & saknar lika mycket som jag gör.. Allt, ha någon att dela allt dehär med, lyckan och bördan..

Men de har jag inte.. å det känns så jävla orättvist på nåt sätt..

Jag är så rädd att BARA jag inte kommer att räcka till, att barnet faktiskt kommer att sakna en pappa väldigt mycket.. och att det kommer att bli ett stort problem.. Jag är livrädd! Tänk om jag inte räcker till?!

Fan så orättvist allt känns ibland.. =/

Inte alls så här jag hade tänkt mig någonting, men får väl gilla läget..

Ibland kommer det bara över mig, att jag är ensam..

Å ibland känns det som att jag faktiskt behöver honom ändå, hur lite jag än vill det..

Han vet ju inte ens om när uktraljudet är, å de känns skit att han inte är det minsta intresserad.. men faan.. kan väl va lite iaf?

Nä nu sova.. känner mig lite trött å vilsen.. å för 5 minuter sen så kände jag mig lyckligast i världen! tokigt..

Jahapp, "pappan" har jag nu inte hört ett ljud från på 7 veckor..

känns väl sådär =/ men som sagt.. jag visste ju från början att ahn inte ville ha barn..

Hoppas bara att han inte mår allt för dåligt.. för det vill jag verkligen inte..

Självklart så hoppas och ville jag att han kanske skulle ändra sig.. eller åtminstone höra av sig, eller åtminstone åtminstone.. svara när jag hör av mig..

Men men förstår ju självklart att det är tungt för honom.. men det är det faktiskt för mig med..

Snart har jag gått 15 veckor iaf.. känns jättebra :) Mår bättre än nånsin (Fysiskt & Psykiskt)

Å om lite mer än 1 vecka, så ska jag på ultraljud!!! yeeei :D ska äntligen få bilder på det lilla undret som bor där inne.. å få höra hjärtljuden.. å så jag längtar!