Fan så orättvist allt känns ibland.. =/

Inte alls så här jag hade tänkt mig någonting, men får väl gilla läget..

Ibland kommer det bara över mig, att jag är ensam..

Å ibland känns det som att jag faktiskt behöver honom ändå, hur lite jag än vill det..

Han vet ju inte ens om när uktraljudet är, å de känns skit att han inte är det minsta intresserad.. men faan.. kan väl va lite iaf?

Nä nu sova.. känner mig lite trött å vilsen.. å för 5 minuter sen så kände jag mig lyckligast i världen! tokigt..

Jahapp, "pappan" har jag nu inte hört ett ljud från på 7 veckor..

känns väl sådär =/ men som sagt.. jag visste ju från början att ahn inte ville ha barn..

Hoppas bara att han inte mår allt för dåligt.. för det vill jag verkligen inte..

Självklart så hoppas och ville jag att han kanske skulle ändra sig.. eller åtminstone höra av sig, eller åtminstone åtminstone.. svara när jag hör av mig..

Men men förstår ju självklart att det är tungt för honom.. men det är det faktiskt för mig med..

Snart har jag gått 15 veckor iaf.. känns jättebra :) Mår bättre än nånsin (Fysiskt & Psykiskt)

Å om lite mer än 1 vecka, så ska jag på ultraljud!!! yeeei :D ska äntligen få bilder på det lilla undret som bor där inne.. å få höra hjärtljuden.. å så jag längtar!