Min lilla bebis, mitt lilla liv.. som växer därinne.. känslan är underbar!

Även om jag inte känner att den rör sig därinne än, så känner jag den.. jag känner att det är någon där.. ett nytt liv.. som jag har skapat! Det är helt otroligt..

Å för 1år sedan satt jag i tårar, förstörd.. jag skulle ju förmodligen aldrig kunna bli mamma, eller åtminstone inte få egna barn.. Så jobbigt det har barit å tampats med..

Men nu så sitter jag här å växer, har ett nytt litet liv i magen :) Känns fantastiskt och underbart :)

Samtidigt känner jag mig lite ledsen för pappans skull.. hörde av mig till honom igår.. total tystnad.. nu har jag inte hört ett ljud på nästan 10 veckor.. känns jobbigt.. mestadels för hans skull.. han missar ju allt dethär..

Men skillnaden är att jag gläds åt det här, det gör inte han.. han mår skit över dethär.. lustigt.. hur något som skänker mig sådan total lycka, kan göra någon annan så fruktansvärt ledsen :/

Därför hade jag min mamma med mig på ultraljudet, han ville ju uppenbarligen inte följa med så jag frågade mamma, och det var fantastiskt att ha henne med.. Hade inte velat göra det själv, så det kändes bra att få dela det med någon som betyder så otroligt mycket, som min mamma faktiskt gör :)

Otroligt att lille du därinne redan betyder så mycket, Jag längtar efter dig & Jag älskar dig otroligt mycket redan.. Du & Jag bebis, föralltid.