Idag är den riktigt vild, rockar runt som bara den där inne.. inte en lugn stund.. kan det bero på att jag sitter här å jagar upp mig över alla dessa obildade männsikor som finns där ute? Inte vet jag.. men rullar runt gör den i alla fall..

Min lilla vilde, idag 21 veckor gammal :) Mindre än halvtid.. <3

Ja, nu har jag läst lite vad folk har bloggat om den här artikeln.. och ja, HEJA SVERIGE! va mycket fördomar det finns, de flesta män skriver att det är rabiata feminister som reagerar på detta, å jag suckar bara.

Nej, en man kan aldrig sätta sig in i en sådan här situation, för let's face it, ni kommer aldrig att kunna bli gravida och känna den här underbara känslan av att bära på ett liv..

Och uppenbarligen finns det även många kvinnor som inte heller kan sätta sig in i situationen..

Men läste något intressant i alla fall, "Beslutet tas tidigare" och ja så är det faktiskt.. Väljer du att ha oskyddat sex så väljer du att ta den risken att det kan bli ett barn, och NEJ alla kvinnor är inte beredda att göra abort..

Men sen ska man väl inte helt döma ut männen heller, för min egen del.. så NEJ det känns inte helt fantastiskt att göra någon så himla olycklig över att "tvingas" bli pappa, men jag har inte våldtagit människan, vi valde båda att inte använda kondom, trots att jag frågade.. och ja det blev ett barn, men jag tvingar mig inte på honom på något sätt.. och jag har inte heller lurat honom..

Han är en vuxen männsika som vet precis hur ett barn blir till, trots detta, var det världens chock när jag berättade att jag var garvid.. det är jävligt lätt att hoppa i säng med någon, men desto svårare att ta konsekvenserna.. alla har ett val.. och i detta fall var det MITT val att behålla barnet, kalla mig egoist om ni så vill..

Men jag tänker inte göra mitt barn till någon "stackare" nej, barnet har en pappa, visst var det inte såhär jag hade tänkt mig att sätta ett barn till världen.. och självklart hoppas jag innerligt varje vaken sekund att han ska ångra sig och vilja delta i barnets liv.. Men det är inget jag kan tvinga honom till, det valet är upp till honom, och som det ser ut just nu har han valt att inte finnas med.. Och ja det SUGER!

Men mitt barn, har redan och kommer att ha massa underbara männsikor omkring sig och alltså inte "BARA" min kärlek..

Detta är MITT val, och det står jag för.. ångrar det inte 1 sekund..

Så till ER som är så himla bra på att döma.. försök att kanske tänka er in i situationen? eller kanske tänka en extra gång innan ni spyr ur er en massa skit? alla har rätt till en åsikt, men de flesta har dessvärre ingen aning om vad ni pratar om ..

Å tycker väl inte heller att man ska kasta sten på Pelle heller, men han är heller inte en stackare.. han valde att riskera att ett barn skulle bli till, när han valde att ha oskyddat sex.. Men han har i varje fall tagit sitt ansvar och jag tycker absolut att det borde finnas hjälp till hands för de som hamnar i denna situation, klart det är tungt för dom. men fortfarande kan jag inte tycka synd om dessa män..

Jag vaknade å kände mig lite olustig, har fortfarande ont i magen, och bebis lever runt som bara den..

Har en olustig känsla.. som om något skulle vara fel =/ usch.. Gillar inte den här känslan.. blir det inte bättre får jag väl ringa vårdguiden igen..

Idag har den rullat runt precis hela dagen, å sammandragningar har jag också haft..

Jag är väl lite orolig och stressad för det här med lägenhet..

Ja jag har drygt 5 månader på mig, men ändå vore skönt å ha en NU så jag slipper att fundera på det.. Då har jag i alla fall fixat ett hem åt oss och kan fokusera på andra saker..

Å jag vill bara kunna berätta på jobbet, så att dom vet oxå.. känns på något sätt elakt att gå å hålla det hemligt, men det är ju för både min & bebis skull jag gör det..

Och HAN vill inte försvinna ur mitt huvud.. samtidigt så känns det också fel, jag borde bara fokusera på bebis.. eller? Men han är såååå himla söt, jag kommer bli galen.. Tänk å bara få ha någon att kramas med.. mysigt.

Känner mig lite irriterad på den där artikeln om papporna.. eller inte den egentligen, klart just han kände sig jävligt lurad för det blev han ju oxå..

Men en artikel som handlade lite om den.. En kvinna som skrivit sina åsikter om detta..

http://www.aftonbladet.se/wendela/article6645054.ab

Å Jag finner inte ord, uppenbarligen har hon aldrig varit gravid.. hon skriver att  "Det är ett övergrepp att tvinga en man att bli pappa" hm, förstår inte riktigt hur männsikan tänker.. ja visst i det här fallet så hade ju pappan blivit lurad, men som sagt det finns alltid en chans att det blir ett barn om man har sex.. även om man skyddar sig med p-piller, p-stav eller vad det nu kan vara.. det är aldrig 100% säkert..

Och jag då nu som sitter här som en idiot då (enligt henne) eftersom att jag sätter ett oönskat barn till världen? Nej, det är du som är en IDIOT! Mitt barn är inte oönskat på något sätt, utan mer än välkommet.. och Ja, jag tror faktiskt att det räcker med min kärlek! Det finns många barn "utan" pappor som mår alldeles utmärkt bra! Dessutom är både jag och barnet redan omgivna av så mycket kärlek, så vi klarar oss galant :)

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6645037.ab

Jag vet inte riktigt hur jag ska känna/tycka.. Jag är väl en av dessa "elaka kvinnor" som tvingar någon att bli pappa..

Men samtidigt är det bara mitt ansvar å se till att man skyddar sig? Jag har absolut inte lurat någon i detta, jag har ätit p-piller i 7 år, det var han som inte ville använda kondom.. och jag trodde detta var en omöjlighet.. med tanke på den sjukdomsbild jag har bakom mig..

Så detta är absolut ingenting jag gått å planerat, det blev bara så.. och jag är överlycklig över det lilla liv som växer inuti i mig..

Sen så vet jag att pappan till mitt barn inte vill ha barnet.. men jag tvingar inte honom till något, jo visst biologiskt sätt kommer han alltid att vara pappan till barnet, men han har valt att inte vara delaktig och jag tvingar honom inte att vara det heller..

Jag förstår honom också, att det inte känns så lätt eller kul, men ska man lägga "skulden" på mig? Ja nu är det så att jag blev gravid och inte han.. å man kan tycka att jag är självisk, absolut.. Men om man vänder på det.. om beslutet hade varit hans å han valde att ta bort det, hade det oxå varit själviskt?

och tro mig hade jag kunnat på något sett se till att situationen hade varit annorlunda så hade jag gjort det.. Det är inget drömläge för mig heller att skaffa barn med någon man inte älskar eller som ens vill ha barnet..

Jag vill ha det här barnet, och jag älskar det mer än något annat.

Det blev ju inget vidare fredagsmys igår.. hade halvobehagliga smärtor som kom och gick hela dan igår, så tillslut ringde jag vårdguiden..

Sammandragningar, blev ju livrädd.. för det ska man väl inte ha nu?! Men det var absolut ingen fara utan det är något man kan ha under hela graviditeten.. Men får man svåra smärtor så skulle jag ringa igen, som tur var blev det inte så, skönt..

Så när jag kom hem gjorde jag en macka å la mig i soffan och tog de lugnt.. Somnade självklart ;P

Men nu är jag vaken och ska nog ta mig en kopp te :) å det snöar som bara den, va kul! eller inte.. är jätte trött på denna snö, och tåg som inte funkar.. Blä.. vill ju ha vår nu!

Idag har det varit extra mycket på jobbet, inte en lugn stund!

Så känner mig rätt utmattad nu..

Kanske ska förklara lite varför jag har valt att vara anonym i min blogg..

Det är nämligen så att de inte vet något på jobbet, då tänker ni säkert att det borde ju märkas, magen växer ju! Jo men jag jobbar på ett lager, så springer omkring i stora arbetskläder hela dagarna, så så länge jag får ha min MEGA stora fleecetröja är de inget problem..

Men det börjar ju bli knappt att den hjälper snart heller.. och vad är då anledningen till att jag inte har berättat något på jobbet? Jag jobbar för ett bemannings företag, som oftast är ganska knepiga, vad det gäller det mesta..

Så dilemmat är att om företaget jag är uthyrt till väljer att tabort mig (vilket de kan göra precis när do vill, utan speciell anledning) så är jag övertygad om att jag inte får behålla jobbet på bemanningsföretaget.. Ja det finns regler och lagar som säger att man inte får sparka någon pga att den är gravid.. Men bemanningsföretag är lite speciellt.. har pratat med facket, och de kan med lagen på sin sida säga upp mig på grund av arbetsbrist..

Därför har jag valt att vänta, eftersom att jag måste (VILL) ha en egen lägenhet till mig och bebis, vilket är svårt nog som det redan är, å att vara arbetslös underlättar ju inte det hela..

Å är MEGA frustrerad just nu, har fortfarande inte fått svar om lägenheten och alla hyresvärdar är på konferens idag och imorgon så det finns ingen att få tag i heller =/ Jobbigt! Vill ju veta om jag har fått den, så jag i så fall kan förbereda mig för en flytt, eller om jag inte har fått den så slipper jag sitta här å hoppas..

Hm, men fick erbjudande på en annan lägenhet, får se när det blir visning på den då..

Mitt lilla hjärta blir bara livligare och livligare, känner den hur mycket som helst.. men nu är den vaken med mamma istället för på nätterna.. så på jobbet rullar den runt som bara den därinne.. :) så mysigt! Känner att det skulle vara mysigt och guld värt att få dela det här med någon, vet inte om det beror på hormonerna eller.. aa men jag nästan längtar tills jag får se honom..

samtidigt som jag får jätte dåligt samvete, jag vet ju att han gillar mig, han har själv sagt det, ja inte att han är kär eller så.. men ändå.. å jag vet inte hur han skulle reagera om jag berättade att var gravid.. varför skulle han vara okej med det om inte ens barnets pappa är det? Önskar att han hade kommit in liiite tidigare i mitt liv.. då hade de varit lättare.. han är så söt!