Jahapp, var väl drygt 1 vecka sen jag skrev.. har väl hunnit smälta det hela lite mer nu..

Var hos barnmorskan oxå.. å dem trodde jag var i vecka 12.. snacka om att man har koll på läget =/

Men men, jag gillar läget :) tycker att det känns jätte bra.. lite detaljer som måste fixas bara..

Och jag vet att vissa (det vill säga dom som inte känner mig) kommer att tycka att jag är helt dum i huvudet som behåller barnet.. men nu är det ju så att detta är förmodligen min enda chans.. en chans som egentligen inte ens existerar.. makes no sence i know.. men alla är lika chockade som jag..

Pappan vet om det nu i alla fall.. usch det var nog det värsta ögonblicket i mitt liv.. var som att släcka en lampa.. hans ansikte lixom dog =/ Jätte tungt! Han vill verkligen inte ha barn så detta var väldigt tungt för honom.. han satt tyst i 4 timmar å såg ut som en ledsen hund =/

Men han hörde av sig å ville prata igen.. jag har förklarat läget.. men ändå kom han hit för att försöka övertala mig att göra en abort? Han kan ju lika gärna be mig hoppa framför tåget.. Han tog till och med upp "fader okänd".. slag i ansiktet :(

Jag vet att jag klarar det här själv, har en fantastisk familj och underbara vänner som ställer upp.. och alla är jätte glada för min skull.. och det känns så rätt..

Ända som känns lite tråkigt, det är ju för barnets skull..

Hm..